Générateur suédois de faux textes aléatoires

klockan elva f.m., emedan verket vid den tiden skulle öppnas.I vaktmästarrummet lågo två unga vaktmästare framstupa på ett bord och läste Fäderneslandet. Fäderneslandet Struve, som under föregående kastat socker åt gråsparvarna, började spetsa öronen.

Struve klippte ett slag med ögonlocken, ty han hade endast väntat sig ett toddyparti och var mycket litet angelägen om allvarliga samtal, varför han också hade sina skäl. För att vi skola kunna tala bättre, fortfor häradshövdingen, så sitta vi ute, om ni inte har något mot det, och dricka en toddy.

sittande till midnatt då somnade vinden, vågorna gingo till vila, de fångna båtarna ryckte icke mera i sina kedjor, lönnarna susade ej mer och daggen föll.Då steg han upp och vandrade drömmande hem till sin ensliga vindskammare långt borta på Ladugårdslandet.

Struve vandrade tillsammans åt norr, samspråkande om handel, sjöfart, näringar och allt annat som icke intresserade dem, varpå de skildes med ömsesidig lättnad.Under det att nya tankar grodde i hans huvud, vandrade Falk nedåt Strömgatan och framåt Skeppsholmen.

Varuti består då deras tjänstgöring i ett sådant här verk som Kollegiet för utbetalandet av Ämbetsmännens löner Det består i att vaktmästarna sortera kvittenserna, kronologiskt och alfabetiskt, och skicka dem till bokbindarn, varpå bibliotekarien övervakar deras uppställande på därtill lämpliga hyllor.

oaktat jag var i sådana anlitade verk som Kollegiet för Brännvinsbränningen, Kansliet för Skatternas påläggande och Generaldirektionen för Ämbetsmännens Pensioner.Men när jag såg dessa massor av tjänstemän, som krälade på varandra, rann den tanken på mig, att det verk, som skulle utbetala alla dessas löner, dock måtte ha något att göra.

Därvid fick jag en vink om det opassande i mitt tidiga, störande besök och en erinran om att vaktmästarna även voro tjänstemän.Sedan jag emellertid förklarat mitt beslut vara att taga ämbetsrummen i sikte, för att därigenom få ett begrepp om arbetets fördelning i ett så maktpåliggande och omfattande verk, fick jag den yngre av de två att följa mig.

strömmar så mycket folk till från alla håll.Men det ska du inte tänka på.Det är verkligen synd, att du ska avbryta det är en svår bana, den här litteratörsbanan Struve såg ut som om han skulle tycka att det var synd, men kunde icke dölja en viss förnöjelse över att få en olyckskamrat.

Bodbetjänten, som lydde det icke ovanliga namnet Andersson, och han hade lärt lyda, hade nu på morgonen öppnat, hängt ut en lintott, en ryssja, en ålmjärde, en knippa metspön samt en katse ospritad fjäder därpå hade han sopat boden och strött sågspån på golvet samt slagit sig ner bakom disken, där han av en tom ljuslåda tillrett ett slags råttfälla, som han gillrat upp med en stångkrok och i vilken hans roman ögonblickligen kunde falla, om patron eller någon av dennes bekanta skulle inträda.

Emellertid fortsatte köksan sitt arbete med innanfönstren, och inom några minuter hade dörren från källarsalen till verandan blivit öppnad och ut i trädgården trädde en ung herre, enkelt men fint klädd.Hans ansikte företedde intet ovanligt, men där låg en sorg och en ofrid i hans blickar, som dock försvunno, då han, utkommen från den trånga källarsalen, möttes av den öppna horisonten.

Nåå, vad har du att andraga frågade Carl Nicolaus i det han tände sin cigarr och därefter stoppade tändsticksasken i fickan av tankspriddhet, ty han kunde icke hålla tankarna samlade på mera än ett ställe, inom en krets, vilken var icke mycket vid, hans skräddare kunde på tummen säga huru vid, när han tog mått om hans liv.

kommit till den meningen, sade han, att du bedragit mig på en del av mitt arv jag har räknat ut, att du tagit för dyrt för din dåliga kost och dina avlagda kläder jag vet att min förmögenhet icke kunnat gå åt till mina förfärliga studier, och jag tror, att du är skyldig mig en rätt stor summa, som jag nu behöver, och som jag anhåller att få utbekomma Ett leende upplyste broderns ljusa anlete, och med en min så lugn, och en gest så säker, som om han repeterat den i flera år för att vara färdig att träda upp så snart repliken sades, stack han handen i byxfickan, skakade nyckelknippan innan han tog upp den, lät den göra en volt i luften och gick med andakt till kassaskåpet.

fortfor han, orsaken till att du lämnar en bana som ger både ära och makt. Ära åt dem som hava tillvällat sig makten, och makten åt de hänsynslösa. Å, du pratar Inte är det så farligt heller Inte Nå, så gärna som vi tala om något annat, så.

Herrans namn blir det då frågade jag orolig. Blyertspennorna svarade han.Och det blev heta dagar Lackstängerna, kuverten, pappersknivarna, läskpapperet, segelgarnet.Men det gick an, ty alla hade sysselsättning.Det kom dock en dag då denna skulle tryta.

Förlåt, men jag tror att jag är äldre student och vågar kanske därför föreslå...Falk, vilken gått ut som en flinta för att söka stål, kände att han huggit i trä.Han mottog anbudet utan någon värme.Och där sutto nu de nya bröderna och hade intet att säga varann, annat än den missräkning som deras ansikten sade.

Emellertid ansåg han sig böra tala. Kära bror, du har icke lärt dig livets konst ännu du skall se huru svårt det är att få ett bröd först, och se huru småningom det blir livets huvudsak.Man arbetar för att få bröd och man äter sitt bröd för att kunna arbeta ihop mera bröd, för att kunna arbeta Tro mig, jag har hustru och barn och jag vet vad det vill säga.

storartad anblick som mötte, då han slog upp dörren och en fil av sexton rum, större eller mindre, lågo framför mina blickar.Här måtte väl finnas arbete, tänkte jag, och kände att jag träffat på en lycklig idé.Ljudet av sexton björkvedsbrasor, som flammade i sexton kakelugnar, gjorde ett behagligt avbrott mot ställets ensamhet.

Ganska sent. Tror Andersson han kommer ner snart Jag vill inte gärna gå upp för min svägerskas skull. Han är nog här snart, det känner jag på stegen.I detsamma hördes en dörr slås igen där uppe, och där nere växlades en betydelsefull blick.

Häradshövdingen har väl inte väntat Inte ett ögonblick klockan slutade just att ringa sju.Jag tackar Er för att Ni var god och kom, ty jag måste erkänna att detta möte är av största vikt för mig det gäller snart sagt min framtid, herr Struve.

gossen hade smulat sönder sin cigarr under samtalets gång och den kunde icke brinna mer. Se här, tag en ny Han fick fram sitt stora läderfodral Se här Tag du Det är goda cigarrer Brodern, som var nog olycklig att icke kunna såra någon, mottog bjudningen, tacksamt som en till försoning framräckt hand.

karmstol framför kakelugnen satt den fruktade och sträckte sina fötter på en renhud.Han var strängt sysselsatt med att röka in ett äkta sjöskumsmunstycke, vilket han sytt in i ett handskskin.För att icke vara sysslolös hade han tagit ihop med gårdagens Posttidning, för att få nödiga underrättelser om Regeringens önskningar.

något att göra.De gåvo mig sju ris papper att skriva rent hemma, för att jag skulle skaffa mig meriter.Detta arbete utförde jag på en mycket kort tid, men i stället för att vinna erkännande och uppmuntran blev jag behandlad med misstroende, ty man tyckte inte om flitigt folk.

häftigt med nedböjt huvud och skjutande axlar, liksom om han läste över en roll.När han tycktes kunna den, stannade han framför brodern och såg honom rätt in i ögat med en lång, sjögrön, falsk blick, som skulle se ut som förtroendet och smärtan, och med en röst avsedd att låta som komme den från familjegraven på Klara kyrkogård, sade han Du är inte ärlig, Arvid Du är inte är-lig Vilken åhörare som helst, utom Andersson, som stod och lyssnade bakom boddörren, skulle ha känt sig rörd vid dessa ord, vilka med den djupaste broderliga smärta uttalades av en broder mot en broder.

obetydlig medarbetare... Jag har läst era ljungande artiklar i arbetarefrågan och i alla andra frågor, som ligga oss om hjärtat.Vi räkna nu vårt Anno III, med romerska siffror, ty det är nu tredje året som den nya representationen sammanträder, och vi skola snart se våra förhoppningar förverkligade.

någon hund varit närvarande, skulle han genast suttit. Nå, hur står det Läs Jag, Arvid Falk, erkänner och betygar att jag av min broder, utnämnde förmyndaren Carl Nicolaus Falk till fullo utbekommit mitt arv utgörande etc.

Folket kallades för pack och ansågs endast vara till för garnisonen att ha att skjuta på vid förefallande behov.Man smädade öppet det nya statsskicket och kallade bönderna förrädare. 1 Detta hörde jag på i sju månader man började misstänka mig, då jag icke deltog i skrattet, och man utmanade mig.

måste lämpa sig efter förhållandena, ser du.Man måste lämpa sig Och du vet inte hurudan en litteratörs ställning är.Litteratören står utom samhället Nå väl, det är straffet, när han vill ställa sig över samhället För övrigt avskyr jag samhället, ty det vilar ej på fritt fördrag, det är en vävnad av lögn och jag flyr det med nöje Det börjar bli kallt, anmärkte Struve.

inträde, som tycktes göra honom bedrövad, sköt han upp glasögonen och lade dem på sin kala hjässa högra ögat gömde han bakom tidningens marginal och lossade med det vänstra en spetskula mot mig.Jag framförde mitt ärende.Han tog munstycket i högra handen och såg efter huru långt det slagit an.

skola vi gå Kanske vi gå.Samtalets låga hade flämtat ut.Emellertid hade solen gått ned, halvmånen hade äntrat horisonten och stod nu över Ladugårdsgärdet, en och annan stjärna kämpade med dagsljuset, som ännu dröjde uppe i rymden gaslyktorna tändes nere i staden, som nu började tystna.

Struve tycktes numera njuta av samtalet och kastade då och då ner ett ord på sin manschett, och då Falk gjorde en paus, ansåg han sig böra säga något av vikt. Nå, men hur fick Arkivarien ut sin lön då Jo, den skickades hem till honom Var det inte enkelt.

ringde det sju i Katrina, och Maria sekunderade med sin mjältsjuka diskant, och Storkyrkan och Tyskan fyllde i med sina basar, och hela rymden dallrade snart av ljudet från alla stadens sjuklockor men när de tystnat, den ena efter den andra, hördes ännu långt i fjärran den sista sjunga sin fridfulla aftonsång den hade en högre ton, en renare klang och ett hastigare tempo än de andra ty den har så Han lyssnade och sökte utröna varifrån ljudet kom, ty det syntes väcka minnen hos honom.

ville öppna dörren och stiga på, men hindrades vördsamt av vaktmästaren, som med verklig oro fattade min arm och viskade ett tyst Sover han kunde jag, med tanken på en gammal sägen, icke underlåta att fråga. För Guds skull, säg ingenting här får ingen komma in förrän då Presidenten ringer.

Aktuarien skulle vara en mycket mäktig och även godsint person, berättade min vän, och tyckte mycket om uppmärksamhet.Nu hade jag, som känt Aktuarien i egenskap av Kammarförvant, haft helt andra tankar om honom, men jag trodde min kamrat och steg på.

tänkte få tala om våra affärer, svarade Arvid och tummade sin otända cigarr. Sitt kommenderade brodern.Det var alltid hans vana att bedja folk sitta, då han skulle ta itu med dem, ty han hade dem då under sig och kunde lättare krossa dem om så behövdes.

också ut som om han gjort en missräkning, ty han hade väntat något mera tacksamt föremål att få bryta ut på, och brodern var en försynt och timid natur, som aldrig satte sig upp i onödan. Jag stör dig väl inte bror Carl frågade Arvid, som stannat vid dörren.

läst era förträffliga biografier i Bondevännen över de ledande politiska männen, männen från folket, som slutligen fått framföra vad de så länge burit tungt på sina sinnen ni är en framåtskridandets man, och jag högaktar er Struve, vars blick slocknat i stället för att tändas vid det eldiga talet, mottog med nöje det åskledande anbudet och grep med iver ordet.

hälsade god morgon.En svag ormlik rörelse efter herrarnas ryggar antydde att min hälsning mottogs utan avgjord motvilja den ena gjorde till och med en gest med högra stövelklacken, vilken skulle gälla för ett handtag.Jag frågade om någon av herrarna var ledig att visa mig lokalen.

Struve såg ut som om han förlorat en fin bekantskap, men förblev godmodig. Ni, som är en man med liberala idéer...Herr Struve försökte begära ordet för att utveckla sig, men Falk fortfor I er egenskap av medarbetare i den frisinnade Rödluvan är det som jag sökt er.

nämnde nyss för bror, upptog Falk samtalet, att jag i dag brutit med mitt förra och övergivit ämbetsmannabanan nu vill jag blott tillägga att jag ämnar bli litteratör Litteratör Å, kors, varför det då Men det är ju synd. Det är icke synd men nu har jag att fråga, om bror vet vart jag skall gå för att få något arbete Hm Det är verkligen svårt att säga.

stort materialkollegium, som pågick sedan tre veckor tillbaka.Protonotarien satt ordförande, och tre kanslister skötte protokollet.Leverantörernas insända prov lågo strödda omkring borden, vid vilka alla lediga kanslister, kopister och notarier tagit plats.

Pausen blev längre än ämnat var.Carl Nicolaus hade sålunda tid att i minnet genomgå sina triumfer från nyss.Det där lilla ordet skurk gjorde så gott i tungan att få uttala, det gjorde lika gott som att säga spark och dörrens öppnande och Anderssons svar och papperets entré, allt hade gått så väl nyckelknippan hade icke varit glömd på nattduksbordet, låset hade gått obehindrat, bevisningen hade varit bindande som ett garn, slutledningen hade gått av som ett gäddrag och varit snärjande.

fått låna boken av just honom, fick den bli liggande där den låg, och det var med en ton av förtrolighet och en min av hemligt förstånd han hälsade sin förre lekkamrat då denne inträdde i boden. Är han där uppe frågade Falk med en viss oro.

fatala klockslaget störtade alla tjänstemännen upp från sina platser som om elden varit lös.Då jag frågade en ung kamrat vad detta skulle betyda, svarade den gamle notarien, som hört min fråga En ämbetsmans första plikt, herre, är att vara punktlig, herre Två minuter över tu fanns inte ett liv i de många rummen I morgon få vi en het dag, viskade en kamrat till mig i trappan.

Svårigheten var att finna en övergång, en lämplig brygga att hala ut över bråddjupet.Han letade i sitt huvud, men fann ingen, han letade i sina fickor och han fann den tändsticksasken. För fan, du har ju inte tänt din cigarr, gosse sade han med verklig, icke låtsad värme.

detsamma öppnades väggen av en piga, som just rivit bort klistringen på innanfönstren ett förfärligt os av stekflott, ölskvättar, granris och sågspån störtade ut och fördes långt bort av vinden, som nu, medan köksan drog in den friska luften genom näsan, passade på att gripa fönstervadden, som var beströdd med paljetter och berberisbär och törnrosblad, och började en ringdans utefter gångarna, i vilken snart gråsparvarna och bofinkarna deltogo, då de sålunda sågo sina bosättningsbekymmer till stor del undanröjda.

Arvid stod inför sin bror.Denne såg ut att vara en fyrtioåring, och han var så omkring, ty han var femton år äldre än brodern, och därför, och även på andra grunder, hade han vant sig att betrakta honom som en pojke, åt vilken han var far.

Sedan alla yttrat sig och strängt motiverat sina meningar med bifogande av praktiska prov, beslöt ordföranden, att man skulle taga två gross Sheffield.Häremot reserverade sig första notarien i ett längre anförande, som togs i protokoll, kopierades i två exemplar, registrerades, sorterades alfabetiskt och kronologiskt, inbands och uppställdes av vaktmästare under bibliotekariens överinseende på lämplig hylla.

ämnar göra nu och därför har jag kommit hit för att få klart om jag har något att få eller om jag är skyldig något.Brodern kastade en genomträngande blick på sitt offer för att utforska om denne hade några baktankar.

föreslår Sheffields tvåbladiga n o 4, utan korkskruv, sade protonotarien, och tog en flisa ur bordskivan, så stor att man kunde tända en brasa med den. Vad säger första notarien Denne, som vid provskärningen tagit för djupt och råkat på en spik, vilken skadat en trebladig Eskilstuna n o 2, föreslog nämnda sort.