Générateur suédois de faux textes aléatoires

karmstol framför kakelugnen satt den fruktade och sträckte sina fötter på en renhud.Han var strängt sysselsatt med att röka in ett äkta sjöskumsmunstycke, vilket han sytt in i ett handskskin.För att icke vara sysslolös hade han tagit ihop med gårdagens Posttidning, för att få nödiga underrättelser om Regeringens önskningar.

klockan elva f.m., emedan verket vid den tiden skulle öppnas.I vaktmästarrummet lågo två unga vaktmästare framstupa på ett bord och läste Fäderneslandet. Fäderneslandet Struve, som under föregående kastat socker åt gråsparvarna, började spetsa öronen.

Några kunder tycktes han ej befara, dels emedan det var tidigt på morgonen, dels emedan han icke var van vid överflöd på sådana.Affären hade blivit grundlagd under salig kung Fredriks dagar Carl Nicolaus Falk hade liksom allt annat även ärvt detta uttryck från sin far, vilken åter fått det i rätt nedstigande linje från sin farfar den hade blomstrat och givit ifrån sig bra med pengar förr, ända till för några år sedan, då det olycksaliga representationsförslaget kom och gjorde slut på all handel, förstörde alla utsikter, hämmade all företagsamhet och hotade att bringa borgerskapet till undergång.

därifrån kom vinden, och hon gjorde samma färd tillbaka genom Vaxholm, förbi fästningen, förbi Sjötullen, utmed Siklaön, gick in bakom Hästholmen och tittade på sommarnöjena ut igen, fortsatte och kom in i Danviken, blev skrämd och rusade av utmed södra stranden, kände lukten av kol, tjära och tran, törnade mot Stadsgården, for uppför Mosebacke, in i trädgården och slog emot en vägg.

säga, att det är med en verklig glädje jag hör ett erkännande från en ung och, jag må säga det, utmärkt person som häradshövdingen, men å andra sidan, varför skola vi tala om saker, som äro av allt för allvarlig, för att icke säga sorglig natur, här, då vi äro ute i naturens sköte, här på vårens första dag, då allting står i sin knoppning och solen sprider sin värme i hela naturen låt oss vara sorglösa och dricka vårt glas i frid.

Häradshövdingen har väl inte väntat Inte ett ögonblick klockan slutade just att ringa sju.Jag tackar Er för att Ni var god och kom, ty jag måste erkänna att detta möte är av största vikt för mig det gäller snart sagt min framtid, herr Struve.

Arvid stod inför sin bror.Denne såg ut att vara en fyrtioåring, och han var så omkring, ty han var femton år äldre än brodern, och därför, och även på andra grunder, hade han vant sig att betrakta honom som en pojke, åt vilken han var far.

storartad anblick som mötte, då han slog upp dörren och en fil av sexton rum, större eller mindre, lågo framför mina blickar.Här måtte väl finnas arbete, tänkte jag, och kände att jag träffat på en lycklig idé.Ljudet av sexton björkvedsbrasor, som flammade i sexton kakelugnar, gjorde ett behagligt avbrott mot ställets ensamhet.

Brodern stod häpen det där kunde han inte förstå vad skulle det betyda springa sin väg, då han blev bjuden på frukost springa sin väg, och han var ju ändå inte ond.Springa Det skulle inte en hund ha gjort, om man kastat en köttbit åt honom Han är så besynnerlig mumlade han och rappade av golvtiljorna.

ehuru med stor meningsskiljaktighet beslutat sig för 2 balar Lessebopapper, och efter upprepade provklippningar stannat vid 48 saxar av Gråtorps prisbelönta tillverkning i vilket bruk aktuarien ägde 25 aktier provskrivningen med stålpennorna hade fordrat en hel vecka, och protokollet över densamma hade slukat 2 ris papper nu hade man kommit till pennknivarna, och kollegiet satt just och prövade desamma på de svarta bordskivorna.

Aktuarien skulle vara en mycket mäktig och även godsint person, berättade min vän, och tyckte mycket om uppmärksamhet.Nu hade jag, som känt Aktuarien i egenskap av Kammarförvant, haft helt andra tankar om honom, men jag trodde min kamrat och steg på.

skrev följaktligen in mig i Kollegiet för utbetalandet av Ämbetsmännens löner. Var du i det verket frågade Struve, som började intresseras. Ja.Jag kan aldrig glömma det stora intryck, som min entré i detta fullständigt och väl organiserade ämbetsverk gjorde på mig.

Struve tycktes numera njuta av samtalet och kastade då och då ner ett ord på sin manschett, och då Falk gjorde en paus, ansåg han sig böra säga något av vikt. Nå, men hur fick Arkivarien ut sin lön då Jo, den skickades hem till honom Var det inte enkelt.

Hörde du han sa att jag var en skurk om jag skriver under ett falskt kvitto.Nå, vad var det jag sa nyss Du är inte ärlig, Arvid du är inte ärlig Det har jag också alltid sagt om dig Beskedliga människor äro oftast skurkar du har alltid varit beskedlig och undfallande, men jag har sett, att du i hemlighet burit andra tankar du är en skurk Så sade också din far, jag säger sade, ty han sade alltid vad han tänkte, och var en rättfärdig man, Arvid, och det är inte du Och var säker, att om han nu levat, skulle han med smärta och grämelse ha sagt Du är inte ärlig, Arvid Du är inte ärlig Han tog åter några diagonaler och det lät som om han applåderade sin scen med fötterna, och han ringde med nyckelknippan, som om han gav signal till ridå.

oaktat jag var i sådana anlitade verk som Kollegiet för Brännvinsbränningen, Kansliet för Skatternas påläggande och Generaldirektionen för Ämbetsmännens Pensioner.Men när jag såg dessa massor av tjänstemän, som krälade på varandra, rann den tanken på mig, att det verk, som skulle utbetala alla dessas löner, dock måtte ha något att göra.

Struve, som lyssnat allt uppmärksammare, letade nu fram en blyertspenna mellan västens tyg och foder och skrev 16 på sin vänstra manschett. Här är extraordinariernas rum, upplyste vaktmästaren. Jaså Är det många extra här i verket frågade jag.

Därvid fick jag en vink om det opassande i mitt tidiga, störande besök och en erinran om att vaktmästarna även voro tjänstemän.Sedan jag emellertid förklarat mitt beslut vara att taga ämbetsrummen i sikte, för att därigenom få ett begrepp om arbetets fördelning i ett så maktpåliggande och omfattande verk, fick jag den yngre av de två att följa mig.

Arvid själv, som från barndomen blivit invand att tro, det alla andra människor voro förträffliga och han själv dålig, funderade verkligen ett ögonblick på, om han var ärlig eller icke, och som hans uppfostrare med tjänliga medel tillverkat åt honom ett högst ömtåligt samvete, fann han sig ha varit mindre ärlig eller åtminstone mindre öppen, då han nyss, på ett mindre öppet sätt, framställt sin fråga om brodern var en skurk.

läst era förträffliga biografier i Bondevännen över de ledande politiska männen, männen från folket, som slutligen fått framföra vad de så länge burit tungt på sina sinnen ni är en framåtskridandets man, och jag högaktar er Struve, vars blick slocknat i stället för att tändas vid det eldiga talet, mottog med nöje det åskledande anbudet och grep med iver ordet.

längre. Vaffa-en menar herrn Vaffa-en vill herrn i mitt rum Får jag inte vara i fred i mitt eget rum Va Ut, ut, ut, herre Vaffa-en ser herrn inte att jag är upptagen Tala vid protonotarien om herrn vill något Inte vid mig Jag gick in till protonotarien.

Emellertid ansåg han sig böra tala. Kära bror, du har icke lärt dig livets konst ännu du skall se huru svårt det är att få ett bröd först, och se huru småningom det blir livets huvudsak.Man arbetar för att få bröd och man äter sitt bröd för att kunna arbeta ihop mera bröd, för att kunna arbeta Tro mig, jag har hustru och barn och jag vet vad det vill säga.

större ändå blev min överraskning då jag fick se Kammarförvanten från Skatternas påläggande komma inpromenerande och här sätta sig i Aktuariens rum och skinnstol och göra sig lika hemmastadd som jag sett honom på förra stället.Jag tog en av de unga herrarna avsides och frågade honom om han icke ansåg lämpligt, att jag gick in och uppvaktade presidenten.

måste lämpa sig efter förhållandena, ser du.Man måste lämpa sig Och du vet inte hurudan en litteratörs ställning är.Litteratören står utom samhället Nå väl, det är straffet, när han vill ställa sig över samhället För övrigt avskyr jag samhället, ty det vilar ej på fritt fördrag, det är en vävnad av lögn och jag flyr det med nöje Det börjar bli kallt, anmärkte Struve.

Varuti består då deras tjänstgöring i ett sådant här verk som Kollegiet för utbetalandet av Ämbetsmännens löner Det består i att vaktmästarna sortera kvittenserna, kronologiskt och alfabetiskt, och skicka dem till bokbindarn, varpå bibliotekarien övervakar deras uppställande på därtill lämpliga hyllor.

Ganska sent. Tror Andersson han kommer ner snart Jag vill inte gärna gå upp för min svägerskas skull. Han är nog här snart, det känner jag på stegen.I detsamma hördes en dörr slås igen där uppe, och där nere växlades en betydelsefull blick.

Pausen blev längre än ämnat var.Carl Nicolaus hade sålunda tid att i minnet genomgå sina triumfer från nyss.Det där lilla ordet skurk gjorde så gott i tungan att få uttala, det gjorde lika gott som att säga spark och dörrens öppnande och Anderssons svar och papperets entré, allt hade gått så väl nyckelknippan hade icke varit glömd på nattduksbordet, låset hade gått obehindrat, bevisningen hade varit bindande som ett garn, slutledningen hade gått av som ett gäddrag och varit snärjande.

Därpå hördes tämligen tunga, knarrande steg korsa rummet i alla riktningar och ett dovt mullrande trängde genom trossbottnen ned till de lyssnande unge männen. Var han hemma i går kväll frågade Falk. Nej, han var ute. Med vännerna eller de bekanta Bekanta.

o.notarien, numera litteratören Arvid Falk, hade sin affär, eller, som hans ovänner helst kallade den, bod vid Österlånggatan, så snett emot Ferkens gränd, att bodbetjänten kunde, när han tittade upp från sin roman, som han satt och fuskade med under disken, se ett stycke av en ångbåt, ett hjulhus, en klyvarbom eller så, och en trädtopp på Skeppsholmen samt en bit luft ovanför.

nämnde nyss för bror, upptog Falk samtalet, att jag i dag brutit med mitt förra och övergivit ämbetsmannabanan nu vill jag blott tillägga att jag ämnar bli litteratör Litteratör Å, kors, varför det då Men det är ju synd. Det är icke synd men nu har jag att fråga, om bror vet vart jag skall gå för att få något arbete Hm Det är verkligen svårt att säga.

Därpå började han med sina knarrande stövlar rappa golvet på en diagonal mellan spottlådan och paraplystället berlockerna pinglade på urkedjan liksom varnande folk för att gå i vägen och tobaksröken steg upp och lade sig i långa hotande moln mellan kakelugnen och dörren, som om de bebådade åskväder.

ringde det sju i Katrina, och Maria sekunderade med sin mjältsjuka diskant, och Storkyrkan och Tyskan fyllde i med sina basar, och hela rymden dallrade snart av ljudet från alla stadens sjuklockor men när de tystnat, den ena efter den andra, hördes ännu långt i fjärran den sista sjunga sin fridfulla aftonsång den hade en högre ton, en renare klang och ett hastigare tempo än de andra ty den har så Han lyssnade och sökte utröna varifrån ljudet kom, ty det syntes väcka minnen hos honom.

Nästa gång man angrep oppositionshundarna exploderade jag och höll ett explikationstal som hade till resultat, att man visste var man hade mig och att jag blev omöjlig.Och nu gör jag som så många andra skeppsbrutna jag kastar mig i armarna på litteraturen Struve, som syntes missnöjd med det avstubbade slutet, stoppade in blyertspennan, drack ur sin toddy och såg förströdd ut.

Struve klippte ett slag med ögonlocken, ty han hade endast väntat sig ett toddyparti och var mycket litet angelägen om allvarliga samtal, varför han också hade sina skäl. För att vi skola kunna tala bättre, fortfor häradshövdingen, så sitta vi ute, om ni inte har något mot det, och dricka en toddy.

Herrans namn blir det då frågade jag orolig. Blyertspennorna svarade han.Och det blev heta dagar Lackstängerna, kuverten, pappersknivarna, läskpapperet, segelgarnet.Men det gick an, ty alla hade sysselsättning.Det kom dock en dag då denna skulle tryta.

något svar, det han icke heller ville ha, måste han tala själv. Få Har du inte fått allt vad du skulle ha Har du inte själv kvitterat räkningen till förmyndarekammaren har jag inte sedan dess fött dig och klätt dig, det vill säga förskotterat dig, för du skall få betala det när du kan en gång, som du också har begärt jag har skrivit upp det för att ha den dan, då du kan förtjäna ditt bröd själv, och det har du inte gjort ännu.

håller på att dricka kaffe, svarade Andersson och pekade åt taket.I detsamma hördes en stol skjutas på ett golv rätt ovanför deras huvuden. Nu steg han upp från bordet, herr Arvid.De tycktes båda så väl känna detta ljud och dess betydelse.

Denna ödmjuka fråga hade den verkan, att brodern beslöt att ge ett uttryck åt sin välvilja.Han tog själv en cigarr ur sitt stora läderfodral med broderi på och bjöd därpå brodern ur en låda, som fått sin plats i närheten av kaminen, emedan cigarrerna väncigarrerna, som han öppet kallade dem, och han var en öppen natur hade varit med om ett skeppsbrott, vilket gjorde dem mycket intressanta, om icke så goda, och en strandauktion, vilket gjorde dem mycket billiga.

ansikte uttryckte den smärta, som ett barn erfar då det känner sig vara lämnat ensamt.Och han var ensam, ty hans far och mor lågo borta på Klara kyrkogård, därifrån klockan ännu hördes, och han var ett barn, ty han trodde ännu på allt, både sant och sagor.

Denna reservation genomandades av en varmt fosterländsk känsla och gick huvudsakligen ut på att visa det nödvändiga i att staten uppmuntrade de inhemska manufakturerna.Som detta innehöll en anklagelse mot regeringen, då den ju träffat en regeringens ämbetsman, måste protonotarien taga regeringens försvar.

Detta gjorde unge Falk, men gamle Struve, vilken samma dag inträtt i den konservativa Gråkappan, sedan han fått avsked ur Rödluvan, gick hem och skrev till den misstänkta Folkets Fana en korrespondensartikel Om Kollegiet för utbetalandet av Ämbetsmännens löner, på 4 spalter à 5 kronor spalten.

Ringer Presidenten ofta då Nej, inte har jag hört honom ringa på det år jag har varit här. Vi tycktes återigen komma in på det förtroliga området, varför jag avbröt.När klockan led emot tolv började de extra ordinarie tjänstemännen anlända, och jag blev ganska överraskad att i dem känna igen idel gamla bekanta från Generaldirektionen för Ämbetsmännens Pensioner och Kollegiet för Brännvinsbränningen.

Sedan fick jag aldrig något arbete mer.Jag vill bespara dig en plågsam beskrivning på ett år fullt av förödmjukelser, av stygn utan tal, av bitterhet utan gräns.Allt vad jag ansåg löjligt och smått behandlades med högtidligt allvar, och allt vad jag vördade som stort och berömvärt häcklades.

Arkivariens rum, här få vi vara i fred, sade min följeslagare. Kommer inte Arkivarien hit då frågade jag. Han har inte varit här på fem år, så nu lär han väl skämmas att komma hit Nå, men vem sköter hans tjänst då Det gör Bibliotekarien.

något att göra.De gåvo mig sju ris papper att skriva rent hemma, för att jag skulle skaffa mig meriter.Detta arbete utförde jag på en mycket kort tid, men i stället för att vinna erkännande och uppmuntran blev jag behandlad med misstroende, ty man tyckte inte om flitigt folk.

fortfor han, orsaken till att du lämnar en bana som ger både ära och makt. Ära åt dem som hava tillvällat sig makten, och makten åt de hänsynslösa. Å, du pratar Inte är det så farligt heller Inte Nå, så gärna som vi tala om något annat, så.